..ner. Mörker omger mig. Inte längre ljus. Jag har blivit tillsagd att sluta tänka på tiden. Att jag bara mår sämre utav att känna tidspressen. Ni säger det inte rakt ut, inte alltid men jag känner det stänka ifrån er. "Du har vart hemma ett år nu,du skulle må bra av att börja jobba lite nu". Det har fått mig själv att tro att det stämmer. Jag stressar mig själv till att göra det som antagligen förväntas av mig. Den senaste perioden,veckorna har jag sett motsatsen. Jag är inte redo för arbetsträning, hur mycket jag försöker intala mig det. Jag behöver mer tid. Tid för vad? En viss självläkning tror jag och börja psykologsamtal igen. Igårkväll föll jag ännu lägre ner. Jag skulle till Tina-mottagningen imorse. Men det tog stop igår. Panik, svettningar skrik och gråt. Hårda ord och varma om vartannat. Förlåt för att jag inte mår som ni tror jag mår.
Det är mörkt nu, idag, tre senaste veckorna. Jag försöker se hopp i saker som sker runtom mig. Men det är svårt, känner mig så jävla svag. Ber er bara att ha respekt och tålamod. Förståelsen förstår jag är svår för en del av er.
Jag tror det blir en bra kväll dock. Försöker tänka uppåt eller,inte tänka alls.
Och...jag förstår om en del av er inte vet vad ni ska göra, hur ni ska hantera mig och min sjukdom. Ge inte upp bara. Finns där även om jag inte alltid svarar. Acceptera och försök förstå. Om inte,ta bort mig från facebook och allt.
Sorry för ett deppinlägg. Men det är ju dels varför jag har min blogg. Så att ni ska få glimtar av min vardag. Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar