"Varför?", skriker det i mitt huvud. Kanske i ditt med. Varför hörde jag inte av mig mer eller tackade ja till att träffas? Fan...du var en av de finaste människorna jag kännt. Alltid utåt - glad, till lags och villig att göra det bästa av vilken situation som helst.Det fanns inget man inte gillade med dig. Du berörde nog alla runt dig. Jag önskar att jag träffat dig mer efter lärarutbildningen...lätt att säga så nu kanske? Men jag trodde aldrig detta skulle hända...dig. Jag undrar verkligen hur din riktiga vardag var bakom ditt fina leende..
Mina tankar går även till din familj.
Vila i frid fina Julie.
