"No sir, I was never meant for photos for tomorrow’s paper"

Idag måndag, sitter jag nu med trötta ögon. Du vet när det gör lite ont i dem.
Det var segt att ens stiga upp idag.

Förra veckan var det mestadels fint väder vilket piggade upp minsann. Lite småutflykter blev det, mysigt. Men jag tror det finns gränser vad jag klarar av just nu. Hur mycket jag orkar med helt enkelt.
Jag minns inte helt vad jag gjorde förra veckan haha. Men jag beställde ju de där fina örhängena som jag fortfarande väntar på och jag fick det underbart roliga, beroendeframkallande och energikrävande spelet med Kirby. En länk fick ni där om Kirby om ni inte har en susning om vad jag pratar om. Det är galet vad man måste vara fokuserad på det spelet. Jag blir helt flammig om kinderna efter att jag spelat det ett tag. Men roligt som sagts innan.

Dagarna verkar gå överraskande fort nu när det börjar bli vårigt och dant. Synd att jag ibland känner mig glömsk..kanske för att jag vill göra så mycket men minns inte ens om jag orkat..Det var väldigt förvirrat Malin. Vissa dagar känner jag för att göra allt eller lite. Det är bra dagar. Andra dagar har jag svårt att gå upp, ut, minsta lilla får mig känna mig som Malin,The Destroyer eller den mest obetydligaste människan i universum. Jag känner mig ibland stum, socialt efterbliven, osäker och rädd. Det är bara smådelar, de "lätta" delarna av hur jag kan må när jag mår dåligt. Jag har verkligen börjat märka och förstå hur olika depressioner kan se ut och te sig. Hur sjukdomen påverkar människan olika. Den tar vara på det du är räddast för och osäkrast känner inför. De förstärker alla de egenskaper hos mig som förvärrar min vardag. Jag vet att jag tidigare gärna ville planera saker för att se hur dagen kommer te sig Men nu känns det som att jag måste kontrollera mina dagar, att det ger mig en viss trygghet. När något dyker upp som jag själv inte kunnat förbereda mig på så går det som elstötar och jag får ångest. Denna jävla ångest. Jag måste bygga upp denna planerande, kontrollerande trygga värld för att jag ska kunna må bra.
Jag har ingen aning vad som kan påverka mig under dagen. Det kan vara både positiva och negativa saker som kan påverka mig, det vet jag mycket väl. Men jag faller så lätt. Det är så känsligt, mina murar rivs så lätt ned när jag plötsligt känner mig otrygg.

Nu blev det mycket prat om min depression. Men det är ju dels därför jag har min blogg. Att jag kan skriva av mig och du som är intresserad av att ta del av min vardag får en liten mer förståelse om vad som pågår inom mig. För det känns ibland att det bara är mitt huvud som spelar mig spratt. Ibland tror jag att jag är galen. Jag glömmer bort så lätt att jag inte ska identifiera mig med min sjukdom, för det är ju inte jag. Jag försöker ständigt minnas det, men det är svårt att veta om det jag just nu tänker är jag eller min depression.
Så där är ett dilemma - samtidigt som jag vill planera för att jag vill faktiskt träffa vissa människor så kan jag inte för att jag inte vet hur jag kommer må...alls.
Men så lever jag. Försöker se hopp i allt hopplöst.

I torsdags fick jag frukost på sängen och Mick trots att han skrev uppsats. Jag tillagade senare på dagen en magiskt god Korv och squash måltid med rödlök och chilifrukt. Helt efter recept, enkelt och gott. Sedan blev det kaffe på balkongen. På tal om balkongen, vart kan man få tag på bra, stabila balkongbord? Vi funderar på tack vare tips att bara köpa något billigt på second hand. Fungerar ju alltid.

Fredagen har jag nog redan redogjort här på bloggen. Men hörrni, jag hade så rätt så. När Mick kom hem var han kortklippt och vacker och snygg, samtidigt. Massvis av komplimanger får han dagligen av mig. Och igårkväll(söndag) åkte mustaschen också väck! Jag måste vänja mig igen haha, det var längesedan han hade så lite hår både på huvudet och i ansiktet. Supersmäcker är han. Vi hyrde filmen Cowboys & Aliens. Det var en underhållande film med Daniel Craig och Mr. Harrison ford. Men den får en 5a av 10.

VI FYLLDE ETT ÅR I LÖRDAGS. Grattis till oss!
Och sen förresten så fyllde även Micks pappa år samma dag.
Vi firade med en mjölkdrink som blev lite misslyckad...konstig smak på den där vaniljvodkan. Vi hade även hittat ett Kirbyspel på 50 % på Hemmakväll. Man får hålla ett öga där verkar det som. Så det spelade vi litet sen var det dags att ta sig iväg till Maharani på Första Långgatan och åt ljuvligt god indisk mat bland massa folk. -Bra med online-bokningar på webben. Så galet mätt man blev va. Vi rullade sen hemåt och efter lite matkoma åt upp resten av gårdagens godis och myste.

Igår blev det sovmorgon sen åkte vi till Tina, Roger och Elise och åt soppa och våfflor med tillbehör på flera fat. Jordgubbar, chokladsås, sylt och gräddsylt och glass! Glömde jag något? ;)

Vi gick sedan på en behövlig promenad/bergsklättring på jakt efter videung, men det hittades ingenting tyvärr. Sen bar det hemåt och jag råkade köpa fina Linnéa prytlar! Aj aj farligt med den där barnbokhandeln.

Idag har jag..jag har inte gjort något vettigt fast jag har tänkt mycket. Jag har för avsikt att skriva att jag inte vill känna måstet av andra att bli frisk så fort jag kan. Jag känner press och får gråt i rösten så fort jag tänker på det ändå utan att behöva höra det. Mitt mående är inget jag kan skynda på med magi. Jag vet inte alls hur jag mår om en månad eller två. Såklart hoppas jag att jag blir bättre och kan göra lite mer normala saker, vad som nu krävs av mig som är "normalt" eller ses som en självklarhet.Jag tar en dag i taget och försöker att inte se mina misslyckanden som mitt fel. Som psykologen sagt.

Så.. skönt att skriva av sig och tvinga sig minnas vart de där dagarna försvunnit iväg någonstanns.
Jag märkte nyss att jag äntligen kan sätta upp håret i en liten barnslig tofs där bak. Härligt, det växer ändå, fast långsamt. Nu stack Mick in huvudet och frågade om kaffe vore gott.
Ja, ja tack!..och nu blev det mer kaffe.